Höga ambitioner och snart är det slut
Kaos & kalas
UTBILDNING I SANDLÅDETERAPI
När de andra åkte till Leshoto så fick jag åka på en utbildning för ickeverbalterapi. För många av de barn som kommer till kontoret anses det behövas dels ett långt alliansbygge och dels inte vara möjligt förrän längre in i processen att prata och beskriva sina problem. Det finns ett antal tekniker som de använder på CK, bland annat Play Therapy och Sand Tray Building vilket var fokus för den här utbildningsdagen. Det är som jag förstått en variant av den kontroversiella Erica-metoden som både rosas och risas i Svedala. Iaf så ber man som steg ett barnet att bygga en bild av sin värld i sandlådan. Barnet får välja mellan en mängd leksaker, plastdjur, små dockor, små hus, båtar, soldater som hen får placera ut i sanden. Sedan får barnet förklara vad det är som hen byggt. Vilka viktiga personer har barnet valt att ha med i livsbygget, vilka finns inte med, varför valde hen just den figuren för att representera t.ex. en förälder. Vi fick se videor och höra om exempel där väldigt mycket information framkommit genom att arbeta så här. Steg två är dock mer kontroversiellt och innebär att tolka det som barnet byggt och berättat om vidare. Dels genom symbolism och dels genom tolkningstekniker som t.ex. delar in sandlådan i fyra hörn där det ena representerar pappan, det ena mamman och så vidare. Psykologerna och terapeuterna bestämmer själva om de känner sig bekväma med att använda sandlådan i behandling men sandlådan med tillbehör ska alltid finnas att tillgå i alla behandlingsrum. Inom Community Keepers finns den traditionella debatten om PDT, KBT och allt däremellan. Vår handledare säger sig arbeta eklektiskt medan det finns två uttalade psykodynamiker och två KBTare. Ni får själva gissa vilka som använder tolkningssteg nummer två och inte.
Respect yourself first osv...
Motsatsen till välstånd är orättvisa
Det är omöjligt att vara och verka i Kapstaden och Sydafrika utan att ställas inför svåra ställningstaganden om huruvida man kan leva med sig själv och sin lyx samtidigt som det kommer barn till skolorna som inte har råd att äta varje dag. För nån dag sen hoppade jag in i en Uber/ taxi med en kaffe i ena handen och påsar i andra. Jag och Jonni hade varit på bio med Marina och handlat lite grejer på strandpromenaden på väg hem. Jag såg direkt att blicken från chauffören var lite sval. Han frågade vad jag tyckte om hans land och jag svarade på utan att tänka mig för om hur fantastiskt det här landet är och så vidare. Han svarade syrligt att visst, om man har era starka, utländska valutor och pengar kanske. Själv hade han aldrig varit i området han hämtade oss ifrån. Han hade inte heller haft råd att åka till stranden, bergen och andra platser som egentligen tillhörde honom eftersom det införts avgifter för att besöka alla dessa platser. Samtalet hem var hårt, givande och väldigt uppfriskande. Det är så enkelt att dras med i den positiva attityd som de allra flesta vi möter har, så det skulle gå att glömma för en stund hur mycket orättvisa det finns här. Hur orättvist det är att vi har mat, kläder, nöjen som definitivt ter sig som en lyx jämfört med hur många lever, särskilt i kåkstäderna. För att inte tala om rätt till sjukvård, avsaknad av diskriminering, våld och en känsla av trygghet på kvällarna. Det är såklart inget nytt under solen, man upplever ju ungefär samma varten man reser i världen, likväl som om man ser en timme nyheter från början till slut. Världen är fruktansvärt orättvis och vi är många som tjänar på det oavsett om vi orkar tänka på det eller inte. Dock blir det en viss skillnad av att kontrasterna är så enorma att det känns som parallella verkligheter i samma stad.
De anställda från Community Keepers är själva från mer priviligierade bakgrunder än människorna i områdena där vi jobbar. De frågar ofta om vi tycker det är jobbigt att höra alla historier från barnen om vad de varit med om. De påminner oss om att de själva tycker att det är svårt att ta in, även de som arbetat flera år, och att det är ok att tycka att det blir för mycket. All personal träffar själva psykologer regelbundet för att reflektera och ventilera. Men jag tycker verkligen att det jobbiga istället handlar om den där insikten om att vi själva har fått så mycket som barnen här inte har fått och vad man ska göra av skulden över det.
VECKAN SOM VARIT
Här kommer ett ihopplock av bilder sen sist! Vi har haft några kollegor över på fredagsmys med tacos och kladdkaka. Superduperkul att umgås utanför jobbet också
Personalmöte på maitland high: Laurian (platschef), Liv, Melvina, Lauren, Ria, Janine (sista fyra office managers för varsin skola)
Picknickutflykt till solnedgången
Ut och surfa med måns och emma!
Jag och chefen hahah
Strandliv
Vår handledare tog med oss till sin psykologklass på universitetet!!!!
Jättekul att få se vår motsvarighet här nere
Vi fick kompisar där som tog med oss på after work och middag! Så himla kul! Dom går fjärde året och har funkar programmet annorlunda, man har inte blivit antagen till hela så efter 4 år måste man återsöka till år 5 och sen igen till mastern. OTROLIGT svårt att komma in med mycket få platser och utförliga gallringar
Arbetsveckan har innehållit uppsatsskrivande, genomförande av workshops som vi anordnat samt av "relationsprogram" som vi kommer hålla några veckor framöver. Har också haft observationer i vanlig ordning och denna vecka var toppen för mig angående det. Dels börjar jag verkligen bonda med en som jag träffar på tisdagar, hen hade tagit med sig sina teckningar och texter till mig som hen berättat veckan innan att hen ville visa mig. Så jag fick dom på morgonen för att bläddra i under förmiddagen tills vår session vilket kändes himla fint. Kan även hens namn vilket låter töntigt självklart men här är namnen något så utomordenligt svåra att det nästan är omöjligt att få till det. Så det känns så himla bra med denna klient och att jag får äran att även ha en relation utöver bara att va den som observerar!!
Att pendla i Kapstaden
SNART MÅNDAG
TEKNISKA SVÅRIGHETER
OBSERVATIONER OCH FRITID
Nu när jag (...fortfarande sara) langat lite inlägg om praktiken som generell, kuriosa om dess vardag och lite bilder från vår utflykter så tänkte jag skriva lite mer om bara "mitt", dvs bara lite om dagarna som varit nyligen. Har redan hett upp alla kontorsbilder jag har så nu fick ni se finkort på mig på min bästis istället.
Denna vecka har jag iallafall fått göra tre observationer och ett deltagande i "program". Första observationen var med melanie på buren high (gymnasie) och hennes 15åriga klient hon träffat hela året. Det var väldigt intressant hur otroligt samspelad och bekväm dom var med varann. Jag kände mig som en fluga på väggen som inte syntes alls haha. Detta i jämförelse med nästa som var en helt ny klient till Joazel, som därmed var mycket mer obekväm och flackade med blicken emellan oss. Det var en session baserat på frågeformulär. Tredje sessionen var med lauren på tygerhof och en förstaklassare, vilket såklart var sååå annorlunda! Det baserades på att sitta och måla och att läsa högt, mixat med frågor om hur saker å ting var. Också intressant på ett helt annat sätt. "Programmet" jag deltog i var yoga och meditation med förstaklassarna vilket var himla kul. Idag på förmiddagen är vi inte på våra skolor utan sitter tillsammans med adminuppgifter vi måste samarbeta för att få igång. Hehe bloggning fick ske under samma tid pga det har varit så svårt att ta tag i det på fritiden. Nu när vi väl är igång blir det lättare! Ber ödmjukast om ursäkt för att jag tagit över bloggen helt och skrivit 100% av alla inlägg haha men från och med nu har vi bestämt att alla tre ska langa ett inlägg var i veckan. Kul va??
PRAKTIKANTLIVET
Nu har jag (sara) äntligen tagit tag till att göra vår design något annat än en matta som header (?) och till ett föreståeligt upplägg. TYVÄRR funkar inte alls kommentarer vilket jag inte alls lyckas fixa. Nån som kan, säg till.
Våra scheman består av observation, research, admin, handledning och personalmöte. Dom är VÄLDIGT mån (med betoning på VÄLDIGT!!!!!) att vi inte ska känna att vi sitter av tid. Detta uppskattas till tusen (kanske till och med miljonen), men nu har vi dock börjat känna att det är väldigt mycket uppgifter på oss. Vi ska ju även hinna med universitets samt hjälpa till på kontoren vi är på i stunden. Vi har handledning imorgon och "tilltittningsmöte" med community keepers överhuvud (som är stationerad i stellenbosch) på tisdag så då ska vi snacka ihop oss med dom om läget. Hittills har dom varit oförståeligt tillmötesgående på allt så vi är säkra på att det hela landar i något bra.
Community keepers håller alltså till både i cape town och stellenbosch så på torsdagar pendlar vi dit för möte. Rolig kuriosa om första gången där var att vi hamna fel på fel på fel när vi körde (vi har skaffat bil) och det tog oss en timme från stellenbosch CENTRUM till stellenboschskolan. Nödvändig info är att stellenbosch typ är lika stort som ume. Haha skamsa fick vi ramla in sent. Annars har vi faktiskt tur med trafiken för vi åker emot den istället för med varje morgon så det tar faktiskt inte så himla länge att pendla. Måns har tagit one for the team och är vår personliga chaffuör och släpper av oss på varsin skola 7.30 varje morgon "å önskar en en bra dag" för att sen plocka upp en halv fyra.
TABLE MOUNTAIN
Man spillde ju ingen tid innan man tog sig upp på mytomspunna table mountain! Ingen kraftansträngning dock för vi körde på kabinbanan. Sjukt vackert att ha fått se iallafall och det var en toppeneftermiddag där. Tänk vilket ställe man får bo på! Och vilket sällskap familjen ens är!
LION'S HEAD
En kväll bestämde vi oss för att traska upp på ett av bergen som ligger här i stan. Man kan köra rätt högt och har sen bara en timmes hike för att nå dom 669 metrarna med en fullkomligt magisk vy över stad berg å hav! Vi glömde dock tänka på att solnedgång ju leder till mörker och liv hade marina i bärryggsäck haha. Det var rättså stenigt klättrigt och tjorvigt redan som det var, tur att måns råkade ha med sig en pannlampa!!! Vi krigade oss ner som riktiga kämpar.
FRAMME I KAPSTADEN
Så skulle det äntligen bära iväg till vår utlandspraktik! Som man jobbat för detta också är dagen till sist kommen!
Från sju på kvällen till fyra på dan dagen därpå tog det och vi blev i två olika plan. Låter tradigt som bannemej men inte alls! Första elva timmarna hade jag fingrannarna i form av dessa. Måns och hans tjej emma som också har ordnat sin praktik här.
Å på nästa flyg satt jag själv men hade benutrymme tillräckligt för hopp å lek! Så där satt vi på golvet och hade det bra. Sov även många timmar av denna resa. Så vips var vi framme!
Liv (klasskompis), marina (dotter), sara (strong independent woman), emma (flickvän), jonni (fästman), måns (kameraman)
Weeeeei!
Vädret var dystert men staden var magnifik i sina välkomnanden
Också kom vi HEM till det mest fantastiska boendet. Som vi varit nervösa i och med att vi betalt MASSOR med pengar, utan att ha sett om det ens existerade. Men det gjordet det! Lägenheten i sig är superfin, tre magiska dubbelrum (även till mig!), två badrum med badkar i varje, balkong runt lägenheten (!), pool på balkongen, diskmaskin, tvättmaskin. Damen som välkomnade oss var också jordens bästa människa. Så vrålgullig att man krivera. Dom hade till och med lämnat sydafrikanskt vin till oss som vi skålade in oss med ihop med världsgod hämtmat i prisklass töntigt billigt. Vi har supercentrala gator precis vid oss och kan välja å vraka på restauranger, fik, pubar etc bara minuter bort. Och titta bara på utsikten! Hur ska man kunna flytta härifrån sen? Det blev helt enkelt världens bästa start :-)
Framför oss väntade praktiken som vi kära klasskompisar (sara måns liv) ska göra på Community Keepers. Det är en organisation som har små kontor på olika skolor i utkanten av kapstaden, allt från förskoleklass tll gymnasium, där syftet är att ha nån slags terapeut närvarande skolans alla timmar. Det jobbar social workers, conselours och psykologer där. Dom har flera sessioner var om dagen med barn som har det jobbigt på sätt vi knappt kan förstå. De kommer från fattiga områden, bland annat kåkstäder och 80% är icke-sydafrikaner. Vi kommer cirkulera bland dessa olika skolor och kombinera observationer med att hålla grupper, samla data från kvalitetssäkringar och "forska". Men mer om praktikplatsen i kommande inlägg! Ville bara säga att vi är här och vi mår bra!
PS "Dom" som kikar in på min privata blogg (typ hanna jönsson och mamma) kommer känna igen detta inlägg hehe, jag bara förfinade det lite. Varning på fortsatt upprepning i denna stil. Vill man läsa mer personliga inlägg *typ om cocktails* kan man titta i den med; sarapavift.blogg.se
PS vår blogg är megaful än pga vi har verkligen inte haft tid att sitta å pilla på den. Vi gjorde världens ansträngning till en fin gruppbild på swedish modern family från table mountain så blev den rätt ful. Snart kanske...
PS vårt lägenhetshus heter the edge. För framtida referenser om #livingontheedge