Höga ambitioner och snart är det slut

 
 
Som med mycket annat så hade vi höga ambitioner för den här bloggen och hur ofta vi skulle publicera nåt, sen kom typ, livet, emellan. Praktiken är snart slut. Mot slutet så har skolorna varit stängda och vi har tilldelats administrativa uppgifter för att kompensera för deras relativt långa jullov. Det är så svårt att sammanfatta en så här upplevelse. Det har förmodligen varit några av de bästa veckorna och månaderna i mitt liv. Jobbmässigt har det varit så spännande. Den senaste tiden har jag fått närvara vid ganska många utredningar med små barn. Även om jag mest observerat så har det varit så lärorikt att testa på och bli mer bekväm dels med testmaterial och dels med olika sätt att integrera med barn i fem och sexårs åldern. Jag har fortsatt att följa min egen klient från en av högstadieskolorna och varit med på några olika utbildningsdagar med personalen. Jag har även hikat upp på berget här bakom på Måns initiativ. Jag längtar inte hem. Det är så tråkigt att säga när en egentligen borde vara tacksam över en relativt lång och helt fantastisk resa. Men att ha fått in rutiner, hitta o känna sig hemma i stan, lärt känna nya vänner m.m. har bara gett mersmak. Så mycket att vi kollat upp ganska grundligt möjligheterna att söka jobb som psykolog i Kapstaden sen, (det verkar inte alltför svårt att konvertera sin legitimation efter examen).
Ledigheten inleddes med att hyra bil och köra uppför Sydafrikas kust, själva julen spenderades i Mozambique och på julafton dök vi med valhajar i indiska oceanen. Men nu är det slut och det är dags att börja processa och åka tillbaka mot Umeå. Sammanfattningsvis så är kanske det bästa rent personligen med den här resan att se hur väl Marina (som snart fyller tre) har anpassat sig, lärt sig engelska och utvecklats av att resa på det här sättet. Att ha fått dela den här tiden och min vardag med henne, Måns, Emma, Sara och Jonni och alla galna upptåg vi har hunnit med. Hur vi har lärt känna varandra, stört oss på varandra, lärt oss förstå och uppskatta varandras olikheter och på riktigt blivit som en liten familj tillsammans. Det är så mycket som jag skulle vilja nämna, saker vi gjort och insikter som vi har fått men jag ska lämna över ordet till dom andra och se till att vi får upp lite nya bilder här. I efterhand lovar jag att skriva ett inlägg om hur det varit att resa med barn samt ett inlägg om hur vi gjorde för att skaffa praktikplats utomlands.
Ha det gött och ses snart ni som också kommer tillbaka till Norrland! 
 
 
 
 
 
 

Kaos & kalas

 
För några veckor sen fick vi i uppdrag att genomföra workshops om studieteknik på en high school. Vi valde att basera workshopen på ett test som avser att visa vilken inlärningsstil som man främst använder sig av för att ta in information. Testet i sig är vi alla egentligen väldigt skeptiska till, men eftersom vi skulle ansvara för 130 kids fick det duga för att hålla det någorlunda simpelt. 
 
Förra torsdagen höll vi första delen av workshopen. Vi gav information om upplägget och presenterade kort konceptet med studieteknik och presenterade sedan testet. Därefter fick eleverna fylla i testet och själva rätta det. Trots att så många deltog gick allt riktigt smidigt! Vi avslutade första delen av workshoppen med att klargöra att vi skulle bjuda på mer information och tips för varje inlärningsstil vid nästa träff. Allt var frid och fröjd. 
 
Igår höll vi den andra delen. Kaos. Tanken var att dela upp gruppen i tre mindre grupper efter barnens primära inlärningsstil - auditory, visual och kinaestetic. Därefter ville vi dela med oss av våra efarenheter av olika studietekniker och uppmuntra barnen till att prata om hur dom bruka studera, och vad de skulle kunna göra annorlunda. Att dela upp 130 tonåringar i grupper, ta sig från punkt A till B och därefter uppmuntra till diskussion visade sig vara lite svårare än vi trott. Diskussionerna i smågrupper kom knappt igång och det tog oändlig tid att lyckas dela upp eleverna. Kort sagt lärde vi oss förmodligen mer än barnen, och kontentan av hela upplevelsen fick bli att det kan vara smart att hålla upplägget tydligt och enkelt i väldigt stora grupper. Så här i efterhand tänker jag att det hade varit bättre att hålla ihop gruppen och haft ett mer föreläsningsliknade upplägg för att undvika det förvirrade kaos som uppstod när vi skulle dela upp gruppen. Sen verkar det dessutom i efterhand ganska självklart att vi borde utformat upplägget efter varje grupps enskilda inlärningsstil.. Hur som helst, vi lärde oss mycket och det var kul att jobba med en sån stor grupp!
 
Efter vår traumatiska upplevelse med den misslyckade workshoppen var det dags för middag på en av skolorna. Personalen på kontoren i Kapstaden hade organierat en liten fest för att tacka alla engagerade föräldrar och lärare på skolorna i området. Barn från alla skolor hade förberett massor med fina uppträdanden och det blev en riktigt mysig kväll! Väl hemma gick vi vidare ut för att ta några drinkar på stan. Den första torsdagen varje månad har en massa konstgallerior och typ alla restauranger och barer på stan öppet sent, så det ville vi såklart inte missa!
 
 
 
 
 
 

UTBILDNING I SANDLÅDETERAPI

 

 

När de andra åkte till Leshoto så fick jag åka på en utbildning för ickeverbalterapi. För många av de barn som kommer till kontoret anses det behövas dels ett långt alliansbygge och dels inte vara möjligt förrän längre in i processen att prata och beskriva sina problem. Det finns ett antal tekniker som de använder på CK, bland annat Play Therapy och Sand Tray Building vilket var fokus för den här utbildningsdagen. Det är som jag förstått en variant av den kontroversiella Erica-metoden som både rosas och risas i Svedala. Iaf så ber man som steg ett barnet att bygga en bild av sin värld i sandlådan. Barnet får välja mellan en mängd leksaker, plastdjur, små dockor, små hus, båtar, soldater som hen får placera ut i sanden. Sedan får barnet förklara vad det är som hen byggt. Vilka viktiga personer har barnet valt att ha med i livsbygget, vilka finns inte med, varför valde hen just den figuren för att representera t.ex. en förälder. Vi fick se videor och höra om exempel där väldigt mycket information framkommit genom att arbeta så här. Steg två är dock mer kontroversiellt och innebär att tolka det som barnet byggt och berättat om vidare. Dels genom symbolism och dels genom tolkningstekniker som t.ex. delar in sandlådan i fyra hörn där det ena representerar pappan, det ena mamman och så vidare. Psykologerna och terapeuterna bestämmer själva om de känner sig bekväma med att använda sandlådan i behandling men sandlådan med tillbehör ska alltid finnas att tillgå i alla behandlingsrum.  Inom Community Keepers finns den traditionella debatten om PDT, KBT och allt  däremellan. Vår handledare säger sig arbeta eklektiskt medan det finns två uttalade psykodynamiker och två KBTare. Ni får själva gissa vilka som använder tolkningssteg nummer två och inte. 


Respect yourself first osv...

Skolgården på Ysterplaat Junior
Eget initiativ från barnen på Buren High School
 

Motsatsen till välstånd är orättvisa

 

 

Det är omöjligt att vara och verka i Kapstaden och Sydafrika utan att ställas inför svåra ställningstaganden om huruvida man kan leva med sig själv och sin lyx samtidigt som det kommer barn till skolorna som inte har råd att äta varje dag. För nån dag sen hoppade jag in i en Uber/ taxi med en kaffe i ena handen och påsar i andra. Jag och Jonni hade varit på bio med Marina och handlat lite grejer på strandpromenaden på väg hem. Jag såg direkt att blicken från chauffören var lite sval. Han frågade vad jag tyckte om hans land och jag svarade på utan att tänka mig för om hur fantastiskt det här landet är och så vidare. Han svarade syrligt att visst, om man har era starka, utländska valutor och pengar kanske. Själv hade han aldrig varit i området han hämtade oss ifrån. Han hade inte heller haft råd att åka till stranden, bergen och andra platser som egentligen tillhörde honom eftersom det införts avgifter för att besöka alla dessa platser. Samtalet hem var hårt, givande och väldigt uppfriskande. Det är så enkelt att dras med i den positiva attityd som de allra flesta vi möter har, så det skulle gå att glömma för en stund hur mycket orättvisa det finns här. Hur orättvist det är att vi har mat, kläder, nöjen som definitivt ter sig som en lyx jämfört med hur många lever, särskilt i kåkstäderna. För att inte tala om rätt till sjukvård, avsaknad av diskriminering, våld och en känsla av trygghet på kvällarna. Det är såklart inget nytt under solen, man upplever ju ungefär samma varten man reser i världen, likväl som om man ser en timme nyheter från början till slut. Världen är fruktansvärt orättvis och vi är många som tjänar på det oavsett om vi orkar tänka på det eller inte. Dock blir det en viss skillnad av att kontrasterna är så enorma att det känns som parallella verkligheter i samma stad.

De anställda från Community Keepers är själva från mer priviligierade bakgrunder än människorna i områdena där vi jobbar. De frågar ofta om vi tycker det är jobbigt att höra alla historier från barnen om vad de varit med om. De påminner oss om att de själva tycker att det är svårt att ta in, även de som arbetat flera år, och att det är ok att tycka att det blir för mycket. All personal träffar själva psykologer regelbundet för att reflektera och ventilera. Men jag tycker verkligen att det jobbiga istället handlar om den där insikten om att vi själva har fått så mycket som barnen här inte har fått och vad man ska göra av skulden över det.


VECKAN SOM VARIT


Här kommer ett ihopplock av bilder sen sist! Vi har haft några kollegor över på fredagsmys med tacos och kladdkaka. Superduperkul att umgås utanför jobbet också 

En av skolgårdarna till skolorna vi jobbar på!

*Familjekonstellation 2.0* hämtar marina på dagis efter jobbet

Prinsessan i sitt essä


Personalmöte på maitland high: Laurian (platschef), Liv, Melvina, Lauren, Ria, Janine (sista fyra office managers för varsin skola)


Picknickutflykt till solnedgången

Kollegan kim tog med hela swedish modern family på vin/öl/chokladprovning i dessa vackra omgivningar! Vi hyrde stuga och bodde över natten i söta lilla franschhoek med åsnor på bakgården. 

Ut och surfa med måns och emma!


Jag och chefen hahah


Strandliv 


Vår handledare tog med oss till sin psykologklass på universitetet!!!!


Jättekul att få se vår motsvarighet här nere


Vi fick kompisar där som tog med oss på after work och middag! Så himla kul! Dom går fjärde året och har funkar programmet annorlunda, man har inte blivit antagen till hela så efter 4 år måste man återsöka till år 5 och sen igen till mastern. OTROLIGT svårt att komma in med mycket få platser och utförliga gallringar


Arbetsveckan har innehållit uppsatsskrivande, genomförande av workshops som vi anordnat samt av "relationsprogram" som vi kommer hålla några veckor framöver. Har också haft observationer i vanlig ordning och denna vecka var toppen för mig angående det. Dels börjar jag verkligen bonda med en som jag träffar på tisdagar, hen hade tagit med sig sina teckningar och texter till mig som hen berättat veckan innan att hen ville visa mig. Så jag fick dom på morgonen för att bläddra i under förmiddagen tills vår session vilket kändes himla fint. Kan även hens namn vilket låter töntigt självklart men här är namnen något så utomordenligt svåra att det nästan är omöjligt att få till det. Så det känns så himla bra med denna klient och att jag får äran att även ha en relation utöver bara att va den som observerar!!
 
Fick även sitta inne en förstagång med en klient som visar sig vara självmordsbenägen. Det blev till att ta till suicide contract, vilket jag tyckt låtit så tradigt innan men var en väldigt bra grej så det var så värdefullt att se det in action. En session som verkligen gick rakt in i hjärtat och som jag lärde mig massor av. Har under våra praktikveckor här känt mig mer säker än någonsin på vad jag vill jobba med som utexaminerad, och det är med barn som far illa. Att se Ria (som jag observerade) handskas oklanderligt med denna omöjliga situation var så inspirerande, och drömmen är att bli lika empatisk och kompetent som hon :-)

Att pendla i Kapstaden

 
 
Familjesemester
 
Skolorna vi jobbar på ligger ungefär en mil från lägenheten där vi bor. Något man dock måste tänka på här i kapstaden är att lokaltrafiken inte är speciellt utbredd, att de flesta anser den vara farlig för turister och att typ alla är rädda för att gå längre sträckor i förorterna. Första veckan åkte vi uber till jobbet, men eftersom vi behövde bli avsläppta på tre olika skolor dagligen blev det fort svindyrt. Istället valde vi att hyra bil, vilket i längden tyvärr är det enda rimliga alterantivet för att smidigt ta sig till jobbet. Dessutom måste vi ganksa regelbundet pendla 40 minuter till Stellenbosch för personalmöten. Trafiken i Kapstaden är ganska hektisk och jag har kört över på fel sida vägen några gånger av ren rutin, men än så länge lever vi. 

SNART MÅNDAG

 
Äntligen har vi börjat komma igång ordentligt med vårt arbete hos Community Keepers. Vi observerar en hel del sessioner, och jag förstod snabbt att organisationen är otroligt välbehövd och minst lika överbelastad. Väntelistan för att få starta terapi är lång, och alla intake-sessioner jag har observerat så här långt har lett till orosanmälningar till socialtjänsten i området. Vi hör många hemska berättelser men får också se hur mycket det betyder för eleverna att kunna söka stöd!
 
I övrigt är även vi ganska överbelastade med uppgifter. Här är en liten lista på saker vi förväntas göra:
 
Research - vi sammanställer information om specifik problematik och tanken är att vi även ska göra förslag på behandlingsplaner som personalen kan använda sig av i arbetet. Jag har valt att läsa om depression, Sara om "child abuse" och liv om ätstörningar och självskadebeteende.
 
Resource packs - här jobbar vi med att presentera information om ovanstående problematik för lärare, elever och föräldrar. Vi gör små broschyrer av vanliga A4 papper eftersom budgeten inte tillåter mycket mer än så.
 
Admin - vårt absolut tråkigaste uppdrag men det som organisationen främst vill få gjort. Alla kontor i Kapstaden har sedan dom startade använt sig av "Strenghts and Difficulies Questionare" för att kvalitetssäkra arbetet. Enda haken är att formulären aldrig har sammanställts. Nu ska vi alltså poängsätta formulären och därefter lista ut ett sätt att beräkna resultaten för varje kategori och bokföra de anonymiserade resultaten i Excel.
 
Learning styles workshop - vi är ombedda att planera och genomföra workshops som behandlar inlärningsstilar och studieteknik. Dessa ska äga rum på två gymnasieskolor under fyra tillfällen strax innan examensperioden drar igång.
 
Program - under ett personalmöte brainstormades det flitigt om ett par gruppinterventioner kring olika teman som planeras för de olika skolorna. Vår uppgift är finslipa dessa ideér. Tyvärr kommer förmodligen inga av dessa program att genomföras under denna termin.
 
Hursomhelst, idag har vi passat på att inte tänka på jobbet. Istället drog vi på utflykt till Cape Point, tittade på pingviner och badade i havet. Det har börjat gå mot sommar här så vi passar på att njuta i solen så fort vi inte är på jobbet!
 
 
 
 

TEKNISKA SVÅRIGHETER

Jag ger upp!!! Aldrig varit med om mer oklara designproblem! Tror iallafall jag lyckats få till så att alla inlägg syns i originallänken nu vilket väl är viktigast, men kommentarer går verkligen inte att få till. Den sidan är helt spårlöst hur många gånger jag än html-ar in den. Alla fans får facebooka/mejla/whatsappa oss med respons istället. Och nedanför tredje inlägget ändras plötsligt allt? men det får va så nu ok. 

OBSERVATIONER OCH FRITID





Nu när jag (...fortfarande sara) langat lite inlägg om praktiken som generell, kuriosa om dess vardag och lite bilder från vår utflykter så tänkte jag skriva lite mer om bara "mitt", dvs bara lite om dagarna som varit nyligen. Har redan hett upp alla kontorsbilder jag har så nu fick ni se finkort på mig på min bästis istället.

Denna vecka har jag iallafall fått göra tre observationer och ett deltagande i "program". Första observationen var med melanie på buren high (gymnasie) och hennes 15åriga klient hon träffat hela året. Det var väldigt intressant hur otroligt samspelad och bekväm dom var med varann. Jag kände mig som en fluga på väggen som inte syntes alls haha. Detta i jämförelse med nästa som var en helt ny klient till Joazel, som därmed var mycket mer obekväm och flackade med blicken emellan oss. Det var en session baserat på frågeformulär. Tredje sessionen var med lauren på tygerhof och en förstaklassare, vilket såklart var sååå annorlunda! Det baserades på att sitta och måla och att läsa högt, mixat med frågor om hur saker å ting var. Också intressant på ett helt annat sätt. "Programmet" jag deltog i var yoga och meditation med förstaklassarna vilket var himla kul. Idag på förmiddagen är vi inte på våra skolor utan sitter tillsammans med adminuppgifter vi måste samarbeta för att få igång. Hehe bloggning fick ske under samma tid pga det har varit så svårt att ta tag i det på fritiden. Nu när vi väl är igång blir det lättare! Ber ödmjukast om ursäkt för att jag tagit över bloggen helt och skrivit 100% av alla inlägg haha men från och med nu har vi bestämt att alla tre ska langa ett inlägg var i veckan. Kul va??

 
 


 
Fritid är också kul i ett mecka som detta där allt möjligt finns tillgängligt mest hela tiden. Har fått gå både på teater och sett på dans! Det är roligt att mycket sånt händer och härligt att kunna ta till vara på. Blev också medbjuden som plus one på ett pre lounge event inför halloween vilket innebar ansiktsmålning, uppträdanden som hiphop och magi och lite mingel. Det var idealt pga höll på mellan 6 å 9 så jag kunde ändå somna i tid haha *nörd*. Ja ja nu ska jag återgå till mer arbeteliga adminuppgifter. På återhörande!

PRAKTIKANTLIVET


Nu har jag (sara) äntligen tagit tag till att göra vår design något annat än en matta som header (?) och till ett föreståeligt upplägg. TYVÄRR funkar inte alls kommentarer vilket jag inte alls lyckas fixa. Nån som kan, säg till. 

 
Nu har det gått några veckor in på praktiken och vi börjar komma in i upplägget. Vi cirkulerar ju mellan olika skolor (en och en, inte tillsammans) och såhär ser två av kontoren ut. Dom följer samma upplägg och har ett "kontor" med två samtalsrum ditlänkade, ett mer strikt och ett mer lekigt. Vi trivs himla, himla bra med våra kollegor vi är runt om dagarna och alla gör verkligen sitt yttersta för att vi ska känna att vår praktik är värdig! Vår handledare heter Joazel och är, förutom superkompetent, hur hängiven som helst. Hon är den kliniska psykologen här tillsammans med Tracy och det finns även en educational psykolog som heter Melanie. Dom cirkulerar mellan skolorna precis som vi medans "office managers" har sitt fasta kontor. Dom är counselors eller social workers och har sån oförståeligt go relation med personal och elever på skolorna! Barn kommer förbi kontoret hela tiden, antingen när dom är ledsna, eller för att säga hej alt att hänga. Kan namnen på allihopa. Vi har också fått massa kompisar redan och ett gäng i tygerhofs tredjeklass är superförälskad i måns haha! Man får så mycket kramar att hälften vore nog :-) 


Våra scheman består av observation, research, admin, handledning och personalmöte. Dom är VÄLDIGT mån (med betoning på VÄLDIGT!!!!!) att vi inte ska känna att vi sitter av tid. Detta uppskattas till tusen (kanske till och med miljonen), men nu har vi dock börjat känna att det är väldigt mycket uppgifter på oss. Vi ska ju även hinna med universitets samt hjälpa till på kontoren vi är på i stunden. Vi har handledning imorgon och "tilltittningsmöte" med community keepers överhuvud (som är stationerad i stellenbosch) på tisdag så då ska vi snacka ihop oss med dom om läget. Hittills har dom varit oförståeligt tillmötesgående på allt så vi är säkra på att det hela landar i något bra. 

Informationen i inlägget blir någorlunda spretig eftersom det tog så länge att ta tag i det här. Men första veckan såg iallafall ut som så att vi var alla tre tillsammans och "lärde känna" alla skolor: ysterplaat primary, ysterplaat junior, maitland high, buren high och tygerhof. Vi fick gå runt i alla klasser och presentera oss vilket var en fantastisk upplevlse. Mycket rolig respons! Och vi fick hänga med våra kollegor mycket och dels lära känna deras yrkesroll, förstå skillnaden mellan de olika rollerna, samt lära känna varann som personer. Såååå intensiv vecka som innebar att vi gick och däcka senast nio varje kväll haha, till resten av familjens (dvs jonni och emma) stora uttråkan haha! 

Community keepers håller alltså till både i cape town och stellenbosch så på torsdagar pendlar vi dit för möte. Rolig kuriosa om första gången där var att vi hamna fel på fel på fel när vi körde (vi har skaffat bil) och det tog oss en timme från stellenbosch CENTRUM till stellenboschskolan. Nödvändig info är att stellenbosch typ är lika stort som ume. Haha skamsa fick vi ramla in sent. Annars har vi faktiskt tur med trafiken för vi åker emot den istället för med varje morgon så det tar faktiskt inte så himla länge att pendla. Måns har tagit one for the team och är vår personliga chaffuör och släpper av oss på varsin skola 7.30 varje morgon "å önskar en en bra dag" för att sen plocka upp en halv fyra. 

Vi som är här är verkligen som en familj nu haha, här är en bild från första veckan och swedish modern family till och med delar matlåda haha. Vi har köpt fler nu. Shoutout till jonni som är familjens förste kock och lagar grym mat. 

Våra kontor är SÅ KALLA att det kräver att nämnas även här. Det är utom denna värld. Måns sa det så fint att vi är från ett så kallt land, men ändå fryser nog bannemej folket vi träffat här mer i deras liv än vad vi gör. Standard för mig är att ha på mig tjocka strumpbyxor alt jeans, långärmad tröja, tjocktröja ovanpå, jacka (hela dan!) och sen ha en sarrong att linda kring extra kalla partier. Te dricks 15 koppar om dan och koppen brukar jag också hålla mot extra kall area. 

En dag när jag lyckades låsa mig ute och fick sitta och äta lunch ensam i ett barnrum precis vid toaletterna hahah det kändes konstigt. 

TABLE MOUNTAIN



















 

Man spillde ju ingen tid innan man tog sig upp på mytomspunna table mountain! Ingen kraftansträngning dock för vi körde på kabinbanan. Sjukt vackert att ha fått se iallafall och det var en toppeneftermiddag där. Tänk vilket ställe man får bo på! Och vilket sällskap familjen ens är!

LION'S HEAD

 




 











En kväll bestämde vi oss för att traska upp på ett av bergen som ligger här i stan. Man kan köra rätt högt och har sen bara en timmes hike för att nå dom 669 metrarna med en fullkomligt magisk vy över stad berg å hav! Vi glömde dock tänka på att solnedgång ju leder till mörker och liv hade marina i bärryggsäck haha. Det var rättså stenigt klättrigt och tjorvigt redan som det var, tur att måns råkade ha med sig en pannlampa!!! Vi krigade oss ner som riktiga kämpar. 

FRAMME I KAPSTADEN


Så skulle det äntligen bära iväg till vår utlandspraktik! Som man jobbat för detta också är dagen till sist kommen!




Från sju på kvällen till fyra på dan dagen därpå tog det och vi blev i två olika plan. Låter tradigt som bannemej men inte alls! Första elva timmarna hade jag fingrannarna i form av dessa. Måns och hans tjej emma som också har ordnat sin praktik här.

För att inte glömma å nämna denna världsunderhållare!!! Livs dotter! Världens goaste unge som man både fick leka och gosa med massor hela turen.


Å på nästa flyg satt jag själv men hade benutrymme tillräckligt för hopp å lek! Så där satt vi på golvet och hade det bra. Sov även många timmar av denna resa. Så vips var vi framme!


Liv (klasskompis), marina (dotter), sara (strong independent woman), emma (flickvän), jonni (fästman), måns (kameraman)


Weeeeei!


Vädret var dystert men staden var magnifik i sina välkomnanden



Också kom vi HEM till det mest fantastiska boendet. Som vi varit nervösa i och med att vi betalt MASSOR med pengar, utan att ha sett om det ens existerade. Men det gjordet det! Lägenheten i sig är superfin, tre magiska dubbelrum (även till mig!), två badrum med badkar i varje, balkong runt lägenheten (!), pool på balkongen, diskmaskin, tvättmaskin. Damen som välkomnade oss var också jordens bästa människa. Så vrålgullig att man krivera. Dom hade till och med lämnat sydafrikanskt vin till oss som vi skålade in oss med ihop med världsgod hämtmat i prisklass töntigt billigt. Vi har supercentrala gator precis vid oss och kan välja å vraka på restauranger, fik, pubar etc bara minuter bort. Och titta bara på utsikten! Hur ska man kunna flytta härifrån sen? Det blev helt enkelt världens bästa start :-)

Framför oss väntade praktiken som vi kära klasskompisar (sara måns liv) ska göra på Community Keepers. Det är en organisation som har små kontor på olika skolor i utkanten av kapstaden, allt från förskoleklass tll gymnasium, där syftet är att ha nån slags terapeut närvarande skolans alla timmar. Det jobbar social workers, conselours och psykologer där. Dom har flera sessioner var om dagen med barn som har det jobbigt på sätt vi knappt kan förstå. De kommer från fattiga områden, bland annat kåkstäder och 80% är icke-sydafrikaner. Vi kommer cirkulera bland dessa olika skolor och kombinera observationer med att hålla grupper, samla data från kvalitetssäkringar och "forska". Men mer om praktikplatsen i kommande inlägg! Ville bara säga att vi är här och vi mår bra!

PS "Dom" som kikar in på min privata blogg (typ hanna jönsson och mamma) kommer känna igen detta inlägg hehe, jag bara förfinade det lite. Varning på fortsatt upprepning i denna stil. Vill man läsa mer personliga inlägg *typ om cocktails* kan man titta i den med; sarapavift.blogg.se

PS vår blogg är megaful än pga vi har verkligen inte haft tid att sitta å pilla på den. Vi gjorde världens ansträngning till en fin gruppbild på swedish modern family från table mountain så blev den rätt ful. Snart kanske...

PS vårt lägenhetshus heter the edge. För framtida referenser om #livingontheedge