Höga ambitioner och snart är det slut

 
 
Som med mycket annat så hade vi höga ambitioner för den här bloggen och hur ofta vi skulle publicera nåt, sen kom typ, livet, emellan. Praktiken är snart slut. Mot slutet så har skolorna varit stängda och vi har tilldelats administrativa uppgifter för att kompensera för deras relativt långa jullov. Det är så svårt att sammanfatta en så här upplevelse. Det har förmodligen varit några av de bästa veckorna och månaderna i mitt liv. Jobbmässigt har det varit så spännande. Den senaste tiden har jag fått närvara vid ganska många utredningar med små barn. Även om jag mest observerat så har det varit så lärorikt att testa på och bli mer bekväm dels med testmaterial och dels med olika sätt att integrera med barn i fem och sexårs åldern. Jag har fortsatt att följa min egen klient från en av högstadieskolorna och varit med på några olika utbildningsdagar med personalen. Jag har även hikat upp på berget här bakom på Måns initiativ. Jag längtar inte hem. Det är så tråkigt att säga när en egentligen borde vara tacksam över en relativt lång och helt fantastisk resa. Men att ha fått in rutiner, hitta o känna sig hemma i stan, lärt känna nya vänner m.m. har bara gett mersmak. Så mycket att vi kollat upp ganska grundligt möjligheterna att söka jobb som psykolog i Kapstaden sen, (det verkar inte alltför svårt att konvertera sin legitimation efter examen).
Ledigheten inleddes med att hyra bil och köra uppför Sydafrikas kust, själva julen spenderades i Mozambique och på julafton dök vi med valhajar i indiska oceanen. Men nu är det slut och det är dags att börja processa och åka tillbaka mot Umeå. Sammanfattningsvis så är kanske det bästa rent personligen med den här resan att se hur väl Marina (som snart fyller tre) har anpassat sig, lärt sig engelska och utvecklats av att resa på det här sättet. Att ha fått dela den här tiden och min vardag med henne, Måns, Emma, Sara och Jonni och alla galna upptåg vi har hunnit med. Hur vi har lärt känna varandra, stört oss på varandra, lärt oss förstå och uppskatta varandras olikheter och på riktigt blivit som en liten familj tillsammans. Det är så mycket som jag skulle vilja nämna, saker vi gjort och insikter som vi har fått men jag ska lämna över ordet till dom andra och se till att vi får upp lite nya bilder här. I efterhand lovar jag att skriva ett inlägg om hur det varit att resa med barn samt ett inlägg om hur vi gjorde för att skaffa praktikplats utomlands.
Ha det gött och ses snart ni som också kommer tillbaka till Norrland!